Glappet

Tänk att nåt som inte längre finns kan synas så mycket.
I lördags var jag med svärföräldrarna och firade barnens yngsta storkusin L som fyller 6 år nu i veckan.
Hon hade tappat sin första tand. Och jag tänker "vad tiden går". När dottern var nyfödd tänkte jag att "oj, vad de är stora när de är 2 år!" Den där gränsen flyttas hela tiden uppåt nu. Och på festen vi var på igår säger mannens ena kollega att han snart fyller 20. Han är alltså nästan HÄLFTEN så gammal som jag är.
Och så slingrar sig tiden som jag tycker passerat iväg lite till.