Söndag

När jag närmar mig lekrummet på morgonen skriker dottern:
-Du får inte titta, det är hemligt! En stund senare visar hon upp sin skapelse. När mannen en stund senare kliver upp säger hon att hon gjort nåt hemligt hon ska visa. Av snö. Av blå snö! Som hon hittat ute. Jo minsann.
Vi äter färdiggrillad kyckling till lunch. Efteråt tänker vi ta en promenad i solen. Istället för en avkopplande stund förvandlas promenaden till en skrik och tjatstund. Sonen skriker och när han tillslut lugnat sig börjar dottern tjata: -Jag vill gå hem, jag vill gå hem, jag vill gå heeeem, jag vill gå HEEEEEEEEEEEEEEM!

Hemma gör vi våfflor. Smeten har redan stått och svällt några timmar. Klockan är sådär mittemellan fika och middagstid vilket innebär att det blir knepigt med middag. Eller enkelt om man vill se det så, vi kanske kan nöja oss med att äta mackor senare.
Mannen går sen iväg med dottern till videoaffären. Ett populärt utflyktmål numera att själv få välja en film från hyllan!
När de är hemma igen sitter jag i köket och matar sonen. Hör hur napp-offensiven börjar: Jag vill ha min napp, jag vill ha min napp, jag vill ha min naaaaap, jag vill ha min naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaap. Bedjande, argt, befallande fortsätter detta en kort stund. Sen kommer något oväntat: -Den ropar att den vill vara i min mun! Och sen efter ytterligare några minuter: -Den vill inte vara i din ficka!!
Nappen vinner tillslut och får som den vill.
Sen tittas det på snövit och de sju dvärgarna som dottern tror är en sorts hundar på frågan vad en dvärg är. Varg och dvärg..
Och sonen har för första gången tagit några försiktiga KRYPSTEG idag, snuvan till trots!

Andra bullar

Vi är på en sorts clownföreställning, dottern och jag ihop med grannen och hennes flicka. En del av barnen nästan skriker av skratt redan innan clownen hinner öppna munnen. Han har stoppning i byxorna och blinkar och höjer på ögonbrynen mycket åt barnen.
Lite tokrolig är han ju, fast behållningen för min del är framförallt den hembakade bullen man får efter föreställningen ihop med köpesaft.
Jag har en liten fundering, helt klart ett i-landsproblem, när det gäller bullar i större antal. När man närmar sig den där korgen med bullar, eller blir bjuden någonstans - är det fler än jag som liksom tänker på VILKEN av alla bullarna man ska ta?
Man har inte lång tid på sig, det rör sig kanske om en eller ett par sekunder max. Hinna scanna av alla bullarna och se vilken man tycker ser mest aptitlig ut, eller kanske den som är störst, om man vet att man bara kommer att få en.
Jag har tagit "fel" bulle vid ett antal tillfällen. Det brukar kännas lite snopet. Man tycker den ser stor ut, men sen när man tar i den är den t.ex. liten på den sidan man inte ser. Och jag tänker att "jag skulle inte funderat så mycket". Mycket och mycket, jag borde inte tänkt alls, bara tagit en! Den hade säkert varit större.
Någongång har man väl lärt sig att man tar den som är närmst i korgen eller på fatet. Detta är väl nån sorts oskriven regel att det är artigt. Är det alltså oartigt att sträcka sig över fatet och ta en bulle längre bort? Jag skulle aldrig LYFTA på en bulle för att nå en annan, eller lägga tillbaka en jag redan tagit i, men sträcker mig gör jag ibland. Och skäms lite.
Dottern skäms inte. Det är jag säker på. Hon ville ha två bullar fast man bara fick en var. Det är bra. Hon kommer gå långt. Man gör nog det om man inte skäms för en massa småsaker här i livet.

En god bok

Som bokälskare (även om intresset i stort sett ligger i träda för tillfället, jag har dock läst "Människohamn" i år!) är jag glad att sonen redan verkar uppskatta en god bok. Bilden var svårare att ta än det ser ut. Efter att ha fått hålla i kameran EN gång byttes snabbt uppmärksamheten från boken till denna nya intressanta grej. Jag försökte gång på gång ge honom boken, men han kastade den snabbt åt sidan och försökte istället nå kameran.. Det där med bebisar och teknikgrejer är nåt speciellt. Fjärrkontroller, mobilen, kameran, sladdar, laddare osv. Bebisar älskar ju sånt!
Det gäller att börja träna tidigt om man en dag vill bli herre över fjärrkontrollen.

Dammigt

Damm, damm, damm. Nackdelen med vårsolen är att plötsligt ser man bättre inomhus dagtid. Damm av stora mått. Var kommer allt damm ifrån? Jo, det är ludd från kläder och textilier, gammal hud och kvalster. Inte så mysigt med andra ord.
Att det är stökigt kan man ju alltid skylla på barnen. När det gäller damm funkar ju inte den ursäkten. "Ni får ursäkta dammet, ja, ni vet ungar!" Vi har ju dessutom bara två barn.
Det kanske inte var så dumt förr när man dammade varje fredag (?). Det blev väl aldrig såna drivor av det. Men damma varje fredag, vem gör det nuförtiden? Fast jag "bara" är hemma, skulle jag aldrig hinna eller orka med detta. Barnen fick nog sitta och gnälla lite mer förr. Och just i valet att städa eller ta hand om ett gnälligt (eller glatt för den delen) barn borde valet vara självklart, då som nu?
För att inte tala om vårstädningen man borde göra. Visst det skulle kanske behövas, men det får vi göra när barnen är äldre.
Jag putsade aldrig fönster när jag var barnlös och singel heller, så varför skulle jag börja nu? Jo, jag putsade dem varje gång när jag flyttade.
Och i det här huset vill jag ju fortsätta bo, så riktigt så länge kanske det inte kan dröja förstås.

In da house

Lille sonen in da house. Intresserad av syrrans napp. Kräktes en stund senare över golvet och över sin mors nya kjol.
-Han har ju humor i alla fall, sa mannen.

Strålande tider

Barnens faster E. håller i Kalmars första grupp av Ministrålarna. I dagens tidning kom reportaget från första gången. Dottern är med på bild, så även jag själv. Jag sparar på sånt här. Är det fånigt kanske? Inte vet jag. Tänker mig att dottern och sonen kan tycka det är kul när de blir äldre. Tänk vad roligt det hade varit att ha sånt kvar från när man själv var liten!
Solen strålar från en klarblå himmel idag och på nyhetsmorgon pratar man om fuskbyggare och att solkrämer inte skyddar från Malignt Melanom. Är detta verkligen nåt nytt? Ja, solen har ju knappt visat sig denna vinter, men skiner nu och har faktiskt gjort det några dagar. Alltså en härlig nyhet!

Lite sjukt

Magsjuka, kräksjuka, vinterkräksjuka. Kärt barn har många namn.
Familjen återhämtar sig just nu efter en släng av ovanstående. Förlåt ni som åkte på samma tåg i helgen och var på dopet om ni blev sjuka.
Mannen drabbades sist och tillfrisknade snabbast. Jag har idag mest velat äta mat typ yougurt. Mannen ville till middag ikväll ha hamburgare och pommes..
Jag ska inte klaga. Under dessa snart fyra år med småbarn har vi klarat oss hyfsat från dylika sjukdomar. En del familjer med små barn verkar vara sjuka för jämnan. Livet är inte rättvist.
Jag är också tacksam för att vi har en alldeles egen tvättstuga med nya maskiner. Kommer ihåg lägenheten med en tvättstuga där det tog typ 2 dygn för tvätten att torka. Det var sällan problem med tvätttider, men tvätten blev ju aldrig torr. Vår hyresvärd litade av någon outgrundlig anledning aldrig på detta faktum, han satte dit en liten avfuktare ämnad för att t.ex. hålla källare torra. Det var hans egen. Han hade väl ingen nytta av den själv kan jag tänka.
Hur gör man i länder utan hygieniska förutsättningar när barnen har diarréer som aldrig slutar? Inte bara detta att massor av små barn och bebisar dör världen över varje dag, men eländet när sjukdomen pågår. Ont om vatten och små möjligheter att tvätta, varken kläder eller kropp.. Det är så man blir gråtfärdig. Världen är sjukt orättvis.
Det land i världen som har mist vatten per person och dygn ligger på 3 liter har jag hört någongång, om det stämmer fortfarande. Vi gör väl av med en 200 liter och en person i USA runt det dubbla.
Ibland är det nyttigt att sätta sina egna bekymmer i proportion till hur andra har det. Magsjuka går snabbt över, vi slänger sängkläderna i tvätten och kan äta mat igen.