Jag läser inte deckare. Har jag kunnat säga alla år, men nu kan jag inte vara så kategorisk längre.
Jag har just läst ut "Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen. Denna bok är tveklöst en deckare. Även om det inte är själva mordet och vem som gjorde det som är det intressanta.
Det är relationerna och de andra hemskheterna som faschinerar, övergrepp och utsatthet.
Jag har svårt att tro att en 3-åring fungerar som lilla Hanna i boken, men det är ändå avsnitten om henne som är det som driver berättelsen framåt, vad ska hända med Hanna? Och det finns logiska oklarheter som stör mig.
Men ändå är den här boken klart läsvärd. Jag ska genast beställa Pepparkakshuset och Vyssan Lull.
Om mig
- Lotta
- Färjestaden, Öland, Sweden
- Gift tvåbarnsmamma, arbetar till vardags som miljöskyddshandläggare. Jag har gett ut en bok som heter En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression. Du kan enklast beställa den via internetbokhandeln, eller ta kontakt med mig direkt. Du kan nå mig på Lotta.Lindeborg@gmail.com. En mekanisk mamma finns också på Facebook!
torsdag 13 februari 2014
onsdag 12 februari 2014
Plagg som inte går att tvätta!!
Ja, det är väl tur att KSRR ska införa återvinning av tyg, extra bra med tanke på dagen och gårdagen..
Skulle tvätta ett överdrag på soffan igår efter att någon spillt ut mjölk och någon annan inte heller hade börjat torka där, utan fixade med annat så att fläcken riktigt hunnit gona in sig..
Men se det gick inte för på tvättråden står att man inte får tvätta i vatten.. Är överdragen alltså bara för syns skull i dubbel bemärkelse, för att man ska kunna byta färg? Inte för att kunna dra av och tvätta??
Och så idag: Favoritjeansen som kostade 1200 kr skulle få åka i tvättmaskinen för första gången. Jag vet att man "ska" vänta ett halvår med att tvätta nya jeans, men knappt två månader utan tvätt var bra det med tycker jag, i detta avseende i alla fall. Men nej, inte heller detta tyg är tvättbart! De är lite smutsfärgade, så kan det vara det som är haken, att den "färdiga" smutsen försvinner vid tvätt?? Jag har mejlat butiken på nätet och frågat vad jag nu ska göra?
Jeans som inte går att tvätta är ingen bra kombo med en småinkontinent småbarnsmamma..
Skulle tvätta ett överdrag på soffan igår efter att någon spillt ut mjölk och någon annan inte heller hade börjat torka där, utan fixade med annat så att fläcken riktigt hunnit gona in sig..
Men se det gick inte för på tvättråden står att man inte får tvätta i vatten.. Är överdragen alltså bara för syns skull i dubbel bemärkelse, för att man ska kunna byta färg? Inte för att kunna dra av och tvätta??
Och så idag: Favoritjeansen som kostade 1200 kr skulle få åka i tvättmaskinen för första gången. Jag vet att man "ska" vänta ett halvår med att tvätta nya jeans, men knappt två månader utan tvätt var bra det med tycker jag, i detta avseende i alla fall. Men nej, inte heller detta tyg är tvättbart! De är lite smutsfärgade, så kan det vara det som är haken, att den "färdiga" smutsen försvinner vid tvätt?? Jag har mejlat butiken på nätet och frågat vad jag nu ska göra?
Jeans som inte går att tvätta är ingen bra kombo med en småinkontinent småbarnsmamma..
tisdag 11 februari 2014
KSRR inför återvinning av tyg!!
Så här står det på vårt sopbolags hemsida, se nedan. Fantastiskt!! Har flera år vetat om hur mycket tyg och kläder som bara slängs och eldas upp, samtidigt som bomullsindustrin vräker ut gifter. Så detta är STORT!
Från och med 3 februari startar insamling av textilier – oavsett skick, på alla KSRR:s återvinningscentraler.
Förutom kläder kommer vi även ta emot mattor, handdukar, lakan, dukar, gardiner och skor. Insamlade textilier återanvänds i första hand. Är återanvändning inte möjlig, sker istället återvinning av textilfibern. Genom insamlingen vill vi lyfta textilier från förbränning och på detta sätt bidra till att minimera mängden avfall på våra ÅVC:er.
Visste du att…
Omkring 80 procent av textilierna i Sverige inte återanvänds idag. Detta innebär att ca 100 000 ton textilier per år bränns upp – ett utveckling som vi tillsammans kan vända!
Omkring 80 procent av textilierna i Sverige inte återanvänds idag. Detta innebär att ca 100 000 ton textilier per år bränns upp – ett utveckling som vi tillsammans kan vända!
fredag 10 januari 2014
Roliga kommentarer från sonen
Skojigheterna har haglat från sonens söta mun de senaste veckorna.
Igår kväll frågade han sömnigt:
-Kan du prata björniska?
-Nej, sa jag.
-Nä, det kan bara björnar. Åsså Signe. Inte jag.
Häromveckan var det om kläder.
Berättade att när han är 16 år ska han gifta sig med M. på dagis.
-Då ska jag inte ha fluga, utan det där andra…
-Du menar slips?
-Jaaa!
Och det roligaste.
När jag tog på mascara och han tittade på.
-Är jag fin? frågar jag.
-Du ser ut som en vampyr!
Igår kväll frågade han sömnigt:
-Kan du prata björniska?
-Nej, sa jag.
-Nä, det kan bara björnar. Åsså Signe. Inte jag.
Häromveckan var det om kläder.
Berättade att när han är 16 år ska han gifta sig med M. på dagis.
-Då ska jag inte ha fluga, utan det där andra…
-Du menar slips?
-Jaaa!
Och det roligaste.
När jag tog på mascara och han tittade på.
-Är jag fin? frågar jag.
-Du ser ut som en vampyr!
måndag 30 december 2013
Skotträdda hundar och raketer
Så här års tänker jag på hunden jag hade. En Berner Sennen som jag kanske egentligen borde låtit somna in många år innan hon dog. Hon var skräckslagen för raketer.
Jag hade aldrig haft någon hund innan, och det är inte så lätt att veta hur man ska bete sig när ens hund börjar bli alltmer rädd för att gå utanför dörren. Jag trodde det var viktigast att hon fick sin motion, så jag "tvingade" ut henne. Ibland skjutsade min pappa oss en bit och så gick vi hem. Eller sprang rättare sagt. Hon hade bråttom hem och det small då och då.
Hon var strax under två år, och det var några år där kring 1990 som det var rena kriget. Raketerna och smällarna började smälla i början av december och det varade till ett par-tre veckor efter nyåret. Ingenstans kom hon undan. Jag körde långt, långt ut i skogen för att gå promenad, men hon var redan så rädd då att hon bara kissade, sen ville hon till bilen igen.
Jag var hemma på nyår, hunden låg drogad under bordet. Jag gav henne massor av Valeriana-tabletter, säkert tre gånger dosen, men det var hemskt att se henne, flämtande, dräglande, darrande med skräck i ögonen. Och då hade vi ändå inte sett nyårsnatten..
Året när hon var två tog det ett halvår efter nyårsaftonen innan hon gick promenader igen, men det var aldrig detsamma. Korta promenader, hon gjorde vad hon behövde så snabbt som möjligt, sen ville hon hem igen. Många grannar undrade nog varför den här stora hunden inte fick mer motion, varför vi bara var ute 5-10 minuter.
Året efter sövde vi henne. Hos veterinären fick vi en sorts gul vätska som hon blev slö och apatisk av, men hon sov djupt. Jag hade fest hemma från och med då, hon trivdes alltid bra när det var fullt med folk och musik, kanske var det för att eventuella ljud utifrån dämpades bra.
Jag har skällt ut föräldrar med små barn som smäller smällare, ungdomar med raketer, jag lärde mig att bli arg genom den här hunden, lärde mig att reagera och säga till över orättvisor och dumheter jag ser. Men så maktlös som jag känt mig inför den stora massans intresse av skjutande och pangande, så maktlös har jag aldrig känt mig inför något annat, förlossningsdepressionen inkluderad.
Jag tycker inte om fyrverkerier, det finns en besk eftersmak i de sprakande färgerna och det är inte bara djur, traumatiserade människor från krigsdrabbade länder och äldre jag tänker på, det är väldigt mycket tungmetaller som släpps ut.
Men mest lider jag med alla rädda hundar. Visst, man ska försöka träna skotträdsla redan på förhand, men hur många tänker på det? Att en hund tål skott från gevär och gillar jakt är inte heller någon garanti, för ljudet från raketer och smällare är så mycket högre ljudfrekvens. Jag har också läst att många hundar upplever ljudet som smärta. "Stick dig själv med en nål i örat tills du vänjer dig." Nej, det går ju inte att vänja sig då.
Hoppas på förbud på sikt. Skulle vilja se ett allmänt förbud utom kl 00 nyårsnatten, och förbud att ha med hundar på fyrverkerier.
Gott Nytt År!
Jag hade aldrig haft någon hund innan, och det är inte så lätt att veta hur man ska bete sig när ens hund börjar bli alltmer rädd för att gå utanför dörren. Jag trodde det var viktigast att hon fick sin motion, så jag "tvingade" ut henne. Ibland skjutsade min pappa oss en bit och så gick vi hem. Eller sprang rättare sagt. Hon hade bråttom hem och det small då och då.
Hon var strax under två år, och det var några år där kring 1990 som det var rena kriget. Raketerna och smällarna började smälla i början av december och det varade till ett par-tre veckor efter nyåret. Ingenstans kom hon undan. Jag körde långt, långt ut i skogen för att gå promenad, men hon var redan så rädd då att hon bara kissade, sen ville hon till bilen igen.
Jag var hemma på nyår, hunden låg drogad under bordet. Jag gav henne massor av Valeriana-tabletter, säkert tre gånger dosen, men det var hemskt att se henne, flämtande, dräglande, darrande med skräck i ögonen. Och då hade vi ändå inte sett nyårsnatten..
Året när hon var två tog det ett halvår efter nyårsaftonen innan hon gick promenader igen, men det var aldrig detsamma. Korta promenader, hon gjorde vad hon behövde så snabbt som möjligt, sen ville hon hem igen. Många grannar undrade nog varför den här stora hunden inte fick mer motion, varför vi bara var ute 5-10 minuter.
Året efter sövde vi henne. Hos veterinären fick vi en sorts gul vätska som hon blev slö och apatisk av, men hon sov djupt. Jag hade fest hemma från och med då, hon trivdes alltid bra när det var fullt med folk och musik, kanske var det för att eventuella ljud utifrån dämpades bra.
Jag har skällt ut föräldrar med små barn som smäller smällare, ungdomar med raketer, jag lärde mig att bli arg genom den här hunden, lärde mig att reagera och säga till över orättvisor och dumheter jag ser. Men så maktlös som jag känt mig inför den stora massans intresse av skjutande och pangande, så maktlös har jag aldrig känt mig inför något annat, förlossningsdepressionen inkluderad.
Jag tycker inte om fyrverkerier, det finns en besk eftersmak i de sprakande färgerna och det är inte bara djur, traumatiserade människor från krigsdrabbade länder och äldre jag tänker på, det är väldigt mycket tungmetaller som släpps ut.
Men mest lider jag med alla rädda hundar. Visst, man ska försöka träna skotträdsla redan på förhand, men hur många tänker på det? Att en hund tål skott från gevär och gillar jakt är inte heller någon garanti, för ljudet från raketer och smällare är så mycket högre ljudfrekvens. Jag har också läst att många hundar upplever ljudet som smärta. "Stick dig själv med en nål i örat tills du vänjer dig." Nej, det går ju inte att vänja sig då.
Hoppas på förbud på sikt. Skulle vilja se ett allmänt förbud utom kl 00 nyårsnatten, och förbud att ha med hundar på fyrverkerier.
Gott Nytt År!
lördag 14 december 2013
Ödet eller slumpen
Farbrorn på bilden är min lilla pappa (med mina barn nedan). Gissa vad han fyller? Scrolla ner under bilderna så får du svaret.
Han fyllde i går på Lucia. Ödet, eller slumpen om man så vill, har gjort att samma dag som han föddes, den 13 december 1933 gifte sig mina morföräldrar. På min morfars, min pappas blivande svärfar, egen födelsedag. Samma år och samma dag. Visst är det otroligt?
Ålder? 80 år, ja det är sant -åttio år! (Fast du kanske räknat redan..)
Etiketter:
Festligt,
Smått och gott
torsdag 12 december 2013
Porslinshyacinter!!
Föll för frestelsen att köpa vårlökar för 10 kr per förpackning på Blomsterlandet där det nu mest gödslas med julgrupper och pynt. Det blev fem påsar Porslinshyacinter och nu är de i jorden! Ingen tjäle ännu och det ska vara milt ett tag till här på Öland har jag hört, så jag chansar. Lade dem rätt tätt om nu inte alla tar sig. Älskar Porslinshyacinter! Senaste planteringen hittills. Gläder mig till våren redan!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)