Nytt

Diskussion kring begagnade barnkläder och barnprylar och faktum att en del föräldrar känner motstånd mot att införskaffa annat än nytt. Varför då kan man fråga sig? Det självklara svaret är väl antagligen status. Att inhandla senaste barnvagnsmodellen och dyraste barnkläderna i märken som kostar skjortan signalerar nog för de flesta att man har gott om pengar. Av egen erfarenhet kopplar jag numera ihop det allra senaste med en slags naivitet. Att tro att det är så det ska vara, att nytt är att vilja ge sina barn det bästa? Jag gissar att det i de flesta föräldargrupper finns något eller några par som köper allt nytt.
För mig innebär begagnat för det första att resurser sparas och att begagnade grejer av tvätt och en del nötning innehåller mindre av skadliga ämnen som de från början varit fullproppade med. Bebisens tunna, ömtåliga hud slipper friktion och direktupptag av ftalater. Kläderna återanvänder utan att bli sopor. Det slängs väldiga mängder kläder i Sverige. Mycket är väl utslitet, men en hel del hade kunnat användas igen. Och igen.
Man sparar pengar också, rätt mycket pengar. Ja, det finns ännu fler argument.
Jag har en reklambok från Semper från året jag föddes. Min mamma har skrivit ner några saker i den från när jag var bebis. Det står i den att man beräknar att det går åt ca 4000 kronor under barnets första år. 4000 kronor! Idag får man inte ens en barnvagn för den summan. Inte en ny i alla fall, men en begagnad vagn kan man få som är superfin!
Ofta tror jag det handlar om att inte reflektera alls över valen man gör. Att man helt enkelt inte vet bättre.
Ja, nytt signalerar status. Men kunskap är makt, och makt är också status.