Spänning

Att åka tåg är nuförtiden ett äventyr. Innan jag fick barn reste jag mycket med tåg, nu mest i jobbet. Ett äventyr är det också, för man vet aldrig om man ska hinna fram i tid. Igår ringde väckarklockan kl 04.45. Eftersom jag inte riktigt hade koll på vart jag skulle i staden dit jag skulle åka, körde jag 05.25 förbi jobbet. På med datorn, men NEJ, hittar inte den inbjudan jag kallt räknat med att ha på mejlen. Höll på att missa tåget, men kom på två minuter innan avgång. Resten av resan sov jag, alternativt funderade på hur jag skulle ta reda på vart jag skulle. Tanken hann slå mig att jag kanske inte ens bokat biljetter till rätt stad? Jag hade ju egentligen aldrig sett inbjudan! Hu, hur skulle detta gå? En liten stund innan tåget anlände fick jag tillslut besked.
Man är rätt trött när man varit uppe så tidigt. Hur jag klarat av nattamning i nästan två år blir plötsligt ännu mer obegripligt än det redan är.
Det är ju lite samma sak, att förlora en hel del av sin nattsömn.
Dagen passerade tillslut efter en massa nyttig information, varav min trötta hjärna redan arkiverat en del längst bak, längst bort i arkivet.
På hemvägen var vi 11 minuter sena. Man lyckades dock hämta in tiden, vilket upprepades ett ganska stort antal gånger i högtalarna. Det kanske inte händer så ofta? Idag har jag varit på seminarium och imorgon åker jag tåg igen på kurs. Imorgon behöver jag inte gå upp förrens kl 06, vilket kommer kännas OK i förhållande till gårdagen.