Strömavbrott

Igår vid 12-tiden slocknar lamporna hemma. Även telefonen slutar fungera märker jag eftersom jag skulle ringa ett ärende till banken sista "vanliga" dagen på året.
Sonen sover. Jag går och lägger mig en stund, det blir 1,5 timme. Fortfarande ingen telefon och ingen ström. Tur det är dagsljus, tänker jag.
Åker och hämtar dottern på dagis. Det börjar redan bli lite skumt ute. Lånar telefonen hos farmor. Mannen säger att jag ska kolla i proppskåpet. Det är ett modernt "elektroniskt" proppskåp, men det kanske lyser någon lampa som visar vad som är fel?
Hemma vill dottern se på film. Hon är trött efter dagis.
-TV:n fungerar inte, säger jag. Man kan inte titta på film. -Men Bompa då? säger dottern. -Nej, säger jag, man kan inte titta alls på TV:n för vi har ingen ström. Dottern kisar med ögonen. Huvudet lätt på sned.. -Men Bompa-filmen då? Men det går inte! säger jag, vi har ingen ström, inga lampor fungerar och man kan inte titta på TV alls. Dottern går runt och provar lysknapparna om lyset fungerar någonstans? Nej, inte den heller..
Kollar proppskåpet. Fattar inte vad det kan vara. Känner mig irriterande "tjejig" som inte kan lösa detta på egen hand! Suck! Jag är nog den mest otekniska människa jag vet.
Nu är det rätt mörkt ute, och typiskt nog har gatlyktan utanför gått sönder igen, för tredje gången på bara några veckor. Jag tänder en massa ljus. Och så vi får berätta saga i soffan. Jag berättar om Ronja. Det blir ungefär som handlingen i filmen, dottern gillar att man berättar historier hon har sett på film.
Sen dyker farmor upp. Hon tror vi somnat och blir lite orolig när hon ser alla levande ljus. Vi hittar en ficklampa och försöker gemesamt hitta lösningen i proppskåpet. Vi står där och tittar en stund. Sen kommer mannen hem, kollar i proppskåpet och konstaterar att det var jordfelsbrytaren.
Sen har vi ljus i vårt hus igen.