Men vart är texten på väg? Den lever sitt eget liv.
Jag har börjar skriva på bok nummer två, och just nu verkar det mest som en kärlekshistoria. BANALT. Hur kan man få en kärleksberättelse att inte bli banal?
Men är relationer någonsin bli banala egentligen? Det är väl bara språket det hänger på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar