Social kompetens

Min dotter är nog ovanligt utåtriktad, även för att vara en 6-åring? Vi är på kalas i Växjö och efter ett tag hittar hon en ny lekkompis, ja nästan en hel familj att socialisera med. Jag ser henne genom fönstret, i profil. Munnen pratar oavbrutet med mamman till pojken hon raggat upp. Kanske är det däeför mamman obehindrat börjar prata med mig när jag kommer ut, kanske är jag lika pratsam? Dottern agerar katalysator. På tåget hem måste jag byta blöja på sonen och lämnar dottern ensam med packning och Nintendo. När jag kommer tillbaka 5 minuter senare är platsen bredvid dottern upptagen. Av en annan liten glad tjej som har målarbok och färgpennor med sig. Resten av resan leker och skrattar de ihop, pillar på varandras hår och lägger kinden mot den andras axel. Två 6-åringar som båda ska börja förskoleklass till hösten.. Jag undrar när den går över, öppenheten? När det slutar vara socialt accepterat att antasta en främling för att den helt enkelt ser ut att ha något gemensamt med det egna jaget?