Den andra boken..

Så kom det då tillslut en bok av det slag som jag letat efter så länge. Och nu har jag läst den. Det var med skräckblandad förtjusning jag öppnar pärmarna och läser de första kapitlen. Kommer den vara lik min egen text? FÖR likt det jag själv upplevt och skrivit om? Vissa saker är lika, men språket skiljer åt. Även om den också är skriven i presens, nutid. Är det ett medvetet drag, så som jag tänkte? Att det ger en närvaro. Att detta pågår. Moderslycka -vart tog glädjen vägen? Boken är självbiografisk och handlar om en kvinnas upplevelser av tre graviditeter och om hur hon mådde efter förlossningarna. Om depressionerna hon fick efter varje barn. Om depressioner som övergår i psykoser eller i alla fall ett psykosliknande tillstånd som bland annat botas genom elbehandling. Det är blod, svett och tårar. Ilska, ledsenhet och frustration men också så mycket kärlek. Språket är rättframt, levande och oförställt. Att få läsa om det fula och det svåra är som att få ta ett djupt andetag efter att ha hållit andan länge.