Tänk att till och med en svordom kan låta gullig. Sonen säger " fan".
-Faan, faan, FAAAN!
Och så flinar han. Sitt allra mest charmerande lilla flin.
Först säger jag "Nej, inte säga så!" i olika varianter. Men då bli det ännu roligare! En reaktion!
-Faaaan, faaan, faaAAAAANNN!
Jag provar att ignorera istället.
Han sätter igång när vi är ute och går. Jag låtsas som ingenting.
-Faan, faan, faaan! Så tittar han uppfodrande på mig. -Faaan! Säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar