Svårare än det låter

Jag har på grund av mitt jobb varit på besök i Huvudstaden nu i veckan. Första natten jag kunnat sova ostört på över två år. Typiskt nog denna natt vaknar jag av att det är nåt som piper högljutt. Fattar inte vad det kan vara och går upp på toaletten. Gäsp! Funderar över detta ljud, det låter lite som en cykelpump.. Aha, där trillar poletten ner, det måste vara en Talgoxe. Och fönstret måste således ha lämnats öppet. Jag stänger fönstret men har svårt att somna om. Det var den ostörda natten.
Under dagen är jag sedan på inspirerande work-shop om att minska våra avfallsmängder innan de uppstår, alltså minska resurserna som förbrukas och blir till avfall. Låter enkelt kanske, men är svårt. Detta är det "nya", heta inom avfallslagstiftningen.
Det handlar om att exempelvis inte handla på oss storpack köttfärs om vi ändå bara kommer äta upp hälften.
En av fyra matkassar mat slängs. Det är inte klokt. Men tyvärr sant.
Jag tänker på människor i andra länder som letar mat på soptippar, om det är i någons sopor det vore värt att rota är det alltså i våra. Nu läggs ju inte mat på soptippar i Sverige, men ändå.
Ja, men biogas är ju bra? Absolut! Men jämfört med att äta upp all mat sparas bara 10 % av koldioxidutsläppen igen om man omvandlar matavfall till biogas. Bättre än inget, men ett väldigt resursslöseri ändå.
Sluta inte konsumera, men konsumera rätt. Det är vad det hela går ut på i korthet för oss privatpersoner. Köp kläder och prylar, men köp begagnat. Släng bara gamla grejer i soporna när ingen annan rimligtvis kan vilja ha dem.
Och så går jag med lätt gapande mun genom Stockholms gator och handlar med mig lite smått och gott hem. Ja, men det är ju till ungarna..
Det är svårt att lära gamla hundar att sitta, sägs det. Men jag vet att det går. Faktiskt.