Möbler

Barnens lillkusin fyller 1 år på tisdag och således har det ätits tårta i helgen. STOR tårta.
Söndag eftermiddag. Vi stuvar in ungarna bilen och åker för att titta på, och förhoppningsvis köpa, ett set med kanariegula trädgårdsmöbler från 50-talet som vi sett i tidningen. Väl på plats visar det sig att man städar ur dödsboet från sina föräldrar och en massa andra möbler står ihoptravade för att forslas iväg till återanvändning Jag säger att de är fina. Och sen händer det osannolika: -Varsågod och ta!
Kostar gratis visar det sig när jag frågar. Så in i vår släpkärra åker förutom det kanariegula möbelsetet även 3 fina små bord, ett snyggt skrivbord och diverse annat smått och gott. Jag har hjärtklappning. Är detta sant? Inte förrens vi är på väg därifrån förstår jag att det faktiskt är det! Det är som att vinna på Triss.
Även dottern blir nöjd. Hon hittar en liten rund spegel med ram av förgyllda snäckskal. När hon försiktigt bär in den till huset säger hon till mannen:
-Man känner sig som en tjuv lite!
Det var väl guldet kanske. Som Dunder-Karlsson och Blom som vill ha Pippis guld.
Sen åker den tjusiga spegeln upp på hennes sovrumsvägg och hon somnar nöjt.
Och det kommer jag också att göra.