Vid frukosten häromdagen säger dottern flera gånger "fackett, fackett" innan jag sömndrucket reagerar på ordet.
-Hmm, vem har sagt så?
Dottern har ett självklart svar: -Pappa.
Och ja, det stämmer ju. När mannen blir irriterad hoppar detta ofta ur hans mun.
Jag förklarar att man inte ska säga så i alla fall, även om pappa har gjort det.
Några dagar senare pratar vi om en grej på mitt jobb, mannen och jag.
Jag säger att jag får väl ta och ringa facket och fråga.
Fniss från dottern. -Fackett, fackett. Du sa fackett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar