Stämpel

Sitter på vårdcentralen och väntar på min tur att få sprutan mot svininfluensa. Jag tänkte vara smart och komma strax innan de stänger, men det tänkte en hel massa andra människor också visade det sig. Så jag väntar. Och väntar. Bredvid mig sitter en kvinna i 50-årsåldern och då får jag syn på stämpeln på min handrygg. Hon tror kanske att jag varit ute, tänker jag. Tror någon härinne det om de ser min stämpel? Oväsentligt, javisst, men nåt ska man ju fundera på. Om man är riktigt närsynt kanske man kan tro det, att jag är en partypingla fortfarande? Som inte har två barn hemma och ser denna väntan som ett oväntat men välkommet litet andningshål i tillvaron. Jag har otvättat hår, grå fleecetröja och lila strumpor i eccoskor. Naglarna är gula av att ha skalat en massa clementiner till dottern och en och annan till mig själv. Men visst, nån äldre kanske tar fel. Eller nån halvblind.
Får plötsligt lust att skoja lite, att säga till henne bredvid nåt i stil med att sköterskorna riskerar att få "sprutarm" i dessa dagar. Men jag avstår. Hon kanske inte skulle fatta. Vill heller inte dra uppmärksamheten till mig i onödan med detta flottiga hår.
Sen blir det min tur tillslut och jag får min spruta.
Stämplen då? Den är från leklandet, barnpassningen på IKEA. Så de vet man hämtar ut rätt unge.