Ridlektion

Jag har idag följt med på min dotters allra första ridlektion. Hon har ju redan ridit flera gånger, men nu var det dags för att rida i grupp, i ett stall.
Gruppen visade sig bestå av tre barn vilket gör att jag lättare kan förstå att avgiften för dessa lektioner är dyra. Det hela gick bra. Inget trams och stoj som hemma. Det var bara lågan som fattades på detta ljus. Leendet var bredare än någonsin.
Det är en märklig värld, stallmiljön. För det första luktar det ju en del, men för mig är doften ganska mysig, lite trygg sådär. Och då har jag absolut inte varit någon hästtjej, även om jag red på ridskola ett år när jag var yngre.
Småtjejer i tofs som tufft hanterar dessa stora djur som väger minst tio-tjugo gånger deras egen vikt. Det är imponerande.
Har hört någon gång att hästtjejer ofta blir framgångsrika i livet. De lär sig hantera tuffa situationer och lär sig inte minst att ryta till när det behövs.
Lite extra skinn på våra tjejers näsor skadar nog inte. Speciellt inte idag när klimatet blir allt tuffare och hårdare. Och då menar jag inte det globala klimatet, även om det stämmer även här med översvämningar och jordskred på andra sidan vårt klot.