Då var det klippt! Efter 10 år med långt hår har jag tröttnat. Sen jag fick barn har antalet tillfällen/ veckor jag sett ut mer eller mindre som en skatbo i håret blivit allt vanligare, och ibland har jag vaknat med dreadlocks i nacken, nästan omöjliga att reda ut.
Så min sen många år trogna frisör (eller egentligen är det väl jag som varit trogen..) fick klippa mig, vilken frisör som helst hade inte fått göra det.
Och kort blev det, kanske något för kort. Jag frös om huvudet när jag gick därifrån.
Och just när man klippt av allt hår, då ser jag massor av snygga långa frisyrer. Och ångrar mig lite.
Men hår växer ju ut igen. Och visst är det härligt med en förändring som inte beror på separation/ livskris eller annan förändring, utan bara är utan anledning. Förutom risigt hår då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar