Stjärna

Efter mamma, pappa, "ingnä", dä, nä kommer så ett nytt ord ur sonens mun. Så här i juletid kanske det inte så konstigt att han lärt sig just "nänaaaa". Det springs från rum till rum och pekas i fönstrena. Släcka och tända är också roligt.
Mindre roligt anser jag det vara när det plötsligt görs små pysande ljud med munnen och jag ser att han i handen har en -TADA- tändsticka som han försöker "tända" den släckta elljusstaken med..
Ajabaja på oss föräldrar.