Vi var på stora möbelvaruhuset igår. Innan vi åker säger mannen att vi INTE får köpa nåt som ska monteras den här gången. Vi har kvar saker sen sist som inte är monterade ännu. Väl inne lämnar vi dottern på barnpassning. Jag hinner se genom glaset att hon står och kämpar med sin låda med kläder, försöker få in den i hyllan, men den trillar gång på gång, hamnar på sned. Oj, vad det svider i hjärtat att se. Lilla gumman, vad hon kämpar. Ser ingen henne?? Jag säger till, och hon får hjälp. Sen går vi. Mobilen på.
Efter 5 minuter i affären vill mannen att vi köper ett skoskåp till tvättstugan. Skåpet kräver montering. Vi fikar med bebisen och sen hämtar vi skoskåpet. Och dottern.
Hemma hjälper dottern med liv och lust till att montera skåpet, hon vill mer än gärna borra och hamra. Mannen får akta fingrarna. En blivande snickare här kanske? Så mycket som det snickrats i och kring huset sen vi flyttade in är hon ju liksom uppvuxen med det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar